Hur fungerar en kamera?

Ordet camera kommer från latinets camera obscura, som betyder mörk kammare. Camera obscura är en tidig teknik för att projicera en bild på en skärm, och användes för att göra verklighetstrogna avbildningar av miljöer. Den var också en viktig föregångare till kameran.

Camera obscura är en mycket gammal teknik. Redan på 400-talet före Kristus beskrev den kinesiske filosofen Mo Ti hur en inverterad och fokuserad bild kunde projiceras på en skärm i en mörk kammare, genom att låta ljuset passera genom ett litet hål. Även Aristoteles, som levde ett sekel senare, beskrev fenomenet.

Camera obscura användes av konstnärer, astronomer och andra som ville studera naturfenomen av olika slag. Till en början observerades fenomenet enbart i fullstora, mörka rum, med ett lite hål i en av väggarna. Senare började man dock tillverka ”kammare” i betydligt mindre storlek, som gick att bära med sig för att exempelvis avbilda landskapsmiljöer. Några av de första tillverkades på 1600-talet.

Optik, kemi och elektronik

Förutom optik handlade fotografi ursprungligen också om kemi, även om många idag har övergett denna aspekt av fotokonsten helt och hållet. Det hade varit känt länge att vissa ämnen, bland annat silversalter, mörknade vid kontakt med ljus. Den förste som framställde bilder på detta sätt var britten Thomas Wedgwood, men han hade ingen metod för att fixera de framställda bilderna.

Den grundläggande principen i en kamera är att ljus projiceras genom en lins eller ett litet hål på en ljuskänslig yta. Genom kemi eller genom elektronik fixeras sedan denna bild, och sparas genom att framkallas på kemisk eller digital väg. En av de första kommersiella apparater som fungerade enligt denna princip var en kamera som framställde daguerreotyper. Kameran bestod av en dubbellåda med en konkav lins, en matt glasskiva för att kunna fokusera bilden och en skärm som ljuset projicerades på. De två lådorna var monterade med den ena innanför den andra, så att man kunde fokusera motivet genom att dra ut den inre lådan och förlänga avståndet mellan lins och skärm. Även om dagens kameror på många sätt är mer avancerade fungerar de fortfarande enligt samma princip.